tisdag 4 september 2012

Att uppfostra en katt

Är verkligen inte lätt... Det lilla busfröt är busigare än busigast, och ALLT är jättespännande och jätteroligt. En enda gång har hon gått och lagt sig när jag har varit hemma, annars är det skottspole mellan rummen och ett ständigt släptåg efter mig. Det är t o m svårt för henne att hinna äta om inte jag är i samma rum. Det är liksom bäst när vi gör samma saker samtidigt. Gissa om jag är nyfiken på vad hon gör när jag inte är hemma!

Snören är speciellt roligt, allt av snören. De som hänger, de som ligger, de som är mjuka, de som är hårda, de som är små och de som är stora. Till snören räknas då också hårstrån... Och kläder! Med smala axelband, knytband, skärp eller annat löst hängande leksaker.

Det är nu en sak att jag inte vill ha små vassa klor och tänder i mina Mollysar, men jag vill inte heller ha desamma i mina ben! Vilket jag får. Varje dag. För det är ju alltid NÅT som hänger och dinglar! Och fy sjutton så ont det gör, måste plocka bort henne, klo för klo, när hon är halvvägs upp mot låren, för den här lilla damen har inte förstått att jeans går bra och andra byxor inte fullt så bra. Nej, det är inte lätt att uppfostra en katt. Och jag gör väl inga stora försök på snörfronten heller om jag ska vara ärlig :-) Efter vaccin igår sa doktorn att hon nog skulle blir lite mer stillsam under kvällen. Han hade fel, väldigt fel...



6 kommentarer:

Helen sa...

Att uppfostra en katt försökte jag för 16 år sedan - gick inte. =)
Rioja (som nyligen lämnade oss) var den jävligaste kattunge världen sett. Jag hade inte en hel blomkruka, telefonsladden var söndertuggad osv osv.

Som tur var sa en vän: Helen när de blir 1 år lugnar de ner sig.
Det stämde som tur var och sen blev möjlig att ha i möblerade rum.

Lilla Berit tror jag sover när du är borta; det är därför hon är så pigg sen.

Hilde sa...

Hahaha, vad jag känner igen det. Det värsta ger sig runt 10-12 månader, i alla fall här. Sigge har plötsligen blivit vuxen, men han busar fortfarande lite är klart. Du får hålla hårt i kläderna:)
kram

Unknown sa...

Våran katt klättrade på väggarna när hon var liten! På riktigt alltså! Vi har vävtapet i hallen och rätt var det var så satt kattrackarn på väggen. I bland lade hon sig ovanpå dörrarna.....
Det lugnar ner sig som tur är:) Kram

Fiona sa...

Kan man uppfostra en katt? Har aldrig haft någon så jag har ingen koll men de verkar köra sitt race helt och hållet! Och så är hon ju så söt så jag tror jag smälter!
Kramar

Improve my days sa...

I have two cats (male and female). He is crazy, because he likes to eat plastic (plastic bags, cords, and so on). And she loves to eat my food :) Do you know her favourite? bread with honey! She just love it!
Fortunately they don't like to eat my odd molly clothes :)
Big hug!

Gamla mamman sa...

Ha ha, love your comments :-) (But I am not sharing them with the B-animal, schhhh) I think you are right; cats decide themselves what to do and how to behave. Found the little monster on the table today, and she clearly knows that is not allowed and never sits there when I am in the kitchen.

Kramar!