The cykeltur

Let's start with the cykeltur. Eller snarare morgonsamlingen, färgan, lunchen, bubbelpausen och SPA-hotellet, för under cykelturen fanns det INTE tid till att stanna och ta kort på de gyllene fälten, den blå fjorden, de fina trähusen eller de branta backarna. Jag var lite nervös för tempot på den här turen, och det var jag med rätta. Dryga 7 mil i rasande tempo kan innebära stumma ben, migränanfall, att cykeln går sönder, vurpor, att jag hamnar hjälplöst sist och annat absolut livsfarligt. Nu gick det över all förväntan och jag hade verkligen inte behövt oroa mig, t o m vädret var som förutspått, men hundan vad det gick undan och de sista uppförsbackarna innan lunchen, efter ett Nesodden som är allt annat än platt, trodde jag nästan inte jag skulle orka. Värstingbacken gick verkligen inte att cykla uppför, och för första gången i mitt liv fick jag kramp i låren! Märklig känsla. Men fram kom jag och lite småstolt är jag. Över tempot, låren som orkade stigningarna, att jag hängde bra med cykelveteranerna och att jag vågade utmana, och svischa förbi, tätgubbarna flera gånger.